Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 28 I
sig tveksam rörande mesarnes nytta synes dock vara att gå väl
långt i skepticism. Sångarne, bland vilka t. ex. finnas några
utpräglade bladlusätare, förbigås nästan alldeles. Att betrakta lärkan
såsom möjligen »skadlig», förefaller högst egendomligt. Måhända
därför, att hon är »fröätare»? Men vilka frön äter hon? På
åkerfälten, där hon har sitt tillhåll, blir det naturligtvis ogräsfrön. Det
är en i allmänhet förbisedd sak, att många fåglar göra synnerligen
stor nytta genom att förtära ogräsfrön, förutom det att nästan alla
småfåglar mata sina ungar med insekter, resp. larver. Ref. har
velat fästa uppmärksamheten på denna enligt hans mening skedda
undervärdering av våra småfåglars tjänster mot människorna, ty i
en sådan i övrigt förträfflig bok, som naturligtvis kommer att med
rätta rådfrågas i mycket stor utsträckning, kan detta leda till mindre
nyttiga slutsatser. E. L.
Ivar Hortling: Ornitologisk Handbok. Hälsingfors’ 1929. (Sid.
201—400. Pris 75 Fink.)
Av detta arbete refererades i denna tidskrift nyligen den första
delen, varvid redogjordes för dess allmänna uppställning m. m.
Den nu föreliggande andra delen börjar med sångarsläktet, Sylvia,
och når fram till början av dagrovfåglarne, så att en del falkar
finnas här upptagna. Några små notiser må nämnas här.
Hökfärgade sångaren är blott träffad häckande två gånger i Finland.
Koltrasten har i Finland liksom hos oss visat tendenser till större
utbredning. Av den vitfläckiga blåhaken, som häckar i Estland,
har ett ex. träffats på Karelska näset. Den sydligaste
häckningsplatsen för den vanliga blåhaken är i Finland 65° 30’ n. br.
Järnsparven är utbredd över hela landet. Gråspetten är i »vissa trakter
rätt allmän», gröngöling saknas och likaså mellanspetten.
Kattugglan har tydligen på senare tider ökat och utbrett sig, ty förf.
säger om den: »Häckar i hela S. Finland ställvis upptill 6i°3o’.»
Då M. von Wright 185g gav ut sitt arbete om »Finlands Foglar»,
hade han ej sett något finskt ex. av denna art. E. L.
Danmarks Fauna 33. P. Esben-Petersen: Netvinger og
Skorp ionfluer (Neuroptera & Mecoptera). G. E. C. Gads
För-lag, Köbenhavn 1929. (134 sid., 90 fig.)
Nyligen har ett häfte av denna nyttiga handboksserie
utkommit med det innehåll, som ovanstående titel angiver. Till
nätvingarne höra bl. a. myrlejonsländor, de gröna stinksländorna,
florsländorna och ormsländorna. Representanterna för Mecoptera pläga
vi kalla klosländor. Genom sina bestämningstabeller och talrika
bilder, t. ex. av de för de olika formerna karakteristiska vingarnes
nätådring ni. m., är denna lilla bok säkerligen av värde för var
och en, som vill närmare sätta sig in i dessa båda små grupper.
Av särskilt intresse är att bokens senare avdelning utförligt skildrar
även larverna, i den mån dessa äro kända, och tillika giver en
mängd goda bilder av sådana. E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
