Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Halvspäckhuggare, Pseudorca crassidens, strandade vid Hollands kust - Fynd av islandsknipa, Bucephala islatidica, i Jämtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Halvspäckliuggare, Pseudorca crassidens, strandade vid
Hollands kust.
Med anledning av artikeln oin halvspäckhuggaren i föreg,
häfte har Dr. G C. A. Junge, Rijksmuseum van Natuurlijke
Historie, Leiden, meddelat, att den 28 och 29 nov. 1935 tvenne
halv-späckhuggare strandat vid Ymuiden, Amsterdams hamnstad i
Holland. Djuren kommo levande på grund. Den första var en hona
med en längd av 4,06 m. och den andra en hane, som mätte 5,28 m.
i längd. Skeletten blevo tillvaratagna för riksmuseet i Leiden.
Dessa exemplar voro de första av sin art, som tillvaratagits i
Holland.
Dr. Junge omtalar i samma brev, att en ung näbbval,
Hyper-oodon rostratus av blott omkring 4 m. längd tillvaratagits nära
Eg-mond i Holland.
Fynd av islandsknipa, Bucephala islandica, i Jämtland.
Den 9 maj iakttogs en liten flock knipor och alfåglar i en
vak intill Erösöbron. En av fåglarna såg ut att vara avsevärt
större än de övriga. Då jag sedan granskade dem genom kikare
på nära håll, kunde den största fågeln identifieras såsom en hanne
av islandsknipa (Bucephala islandica). Den var lätt att känna igen
på den stora vita fläcken bakom näbbroten. Den vita fläcken
utbreder sig hos denna art skärformigt uppåt framför ögat. Huvudets
violblå metallglans var vidare starkt accentuerad. Fynd av
Bucephala islandica i vårt land ha, så vitt jag vet, ytterst sällan relaterats.
Östersund d. 14 maj 1936.
L. Strindberg.
Då d:r Strindberg i ovan återgivna berättelse tydligt
framhåller de kännetecken, genom vilka hanen av islandsknipan
framförallt skiljer sig från vår vanliga knipa, nämligen den stora
halv-månformiga vita fläcken mellan näbben och ögat, som sträcker sig
upp över ögats överkant, och den särskilt starka glansen i
viol-blått på huvudet, kan ej någon tvekan finnas om iakttagelsens
riktighet. Därtill kommer också, att fågeln syntes större än de andra
kniporna, vilket även är fallet med islandsknipan. Denna
iakttagelse är därför särdeles märklig, då det torde vara första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
