Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Översikt över fågellivet på Stora Karlsö under år 1936. Av Josef E. Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
josef e. nordström
ungar i Hassli äro nu flygfärdiga. Såväl tornfalk som
lärk-falk samt dvärgfalk synas dagligen. Den sistnämnda torde
säkert vara häckande. En duvhök och en fjällvråk ha
observerats upprepade gånger. En kaja har häckat vid Älmar i
de gamla träden där.
Ejdern häckar i ungefär samma omfattning som i fjol.
Ett hundratal bon ha märkts (för att underlätta räkning), dock
intet i Hassli. Den första uppmärksammade ejderkullen gick
i vattnet den 18 maj. Vid månadens slut ligger en massa
ejdrar med sina ungar runt stränderna.1 Anmärkningsvärt
är, att en avsevärd mängd av gudingar ännu äro kvar,
uppvaktande ådorna.
Gravänder häcka på flera kända ställen runt om platån,
dock icke i väster. Stor- och småskrakar häcka i samma
omfattning som i fjol. (Den 1935 rapporterade ökningen har
sålunda vidmakthållits.) En storskrake har sitt bo under
bräd-taket i »Mosebod».
Svärtan har vid månadsslutet ej ännu lagt full kull,
liksom ej heller tärnan.
Av vadarna har vipan en klen årgång, i det att endast
tvenne par varit synliga. Strandskatorna ha ökats betydligt
och häcka runtom ön. Större strandpiparen har fullagt på
sina boplatser och håller väl sin numerär. Rödbena och
roskarl ha däremot icke varit synliga vid sina gamla boplatser
i Suderhamn.
Kråkor häcka på fem ställen. Bon ha i ytterligare två fall
förstörts, varvid det också lyckades att skjuta en kråka vid
vardera boet. De övriga bona äro så belägna, att de måste
skjutas sönder. Ytterligare tre havstrutsbon ha skattats. Grå-
’ Från 1955 omtalas en intressant iakttagelse av en ejderhöna, som
kläckt och skulle föra ut sina ungar den 30 maj. Boet låg ovanför en brant.
Honan lockade i 20 minuter utan att få ungarna med sig. Slutligen grep
hon en unge med näbben och då tumlade 4 andra handlöst utför branten
mellan stenarna. När ådan kom till jämnare terräng, sliippte hon den unge
hon bar i näbben, och alla 5 traskade ned i vattnet, utan att det syntes något
fel i rörligheten hos någon. Ungarna hade sålunda varit motvilliga att ge
sig utför branten, och modern hade då tagit en i näbben för att säkrare få
de andra med sig, då de ej följde med lock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
