Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borstigeln, Acanthobdella, funnen i Sverige, en intressant nyhet i vår fauna. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
einar lönnberg
fortplantning och utveckling samt hela deras liv under den tid,
då de ej sitta fästade på fiskarna såsom aktiva parasiter, synes
vara höljt i fullständigt mörker. Här erbjuder sig sålunda ett
mycket lockande forskningsfält med desto större intresse som
borstigeln intager en så egendomlig och i viss mån
förmedlande ställning mellan typiska iglar och daggmaskarnas grupp.
Borstigelns historia i den vetenskapliga litteraturen är i
korthet följande. Den erhöll namn av E. Grube 1851 och
kallades då Acanthobdella peledina. Släktnamnet kommer av de
grekiska orden acanthos, som betyder tagg och väl i detta
fall får översättas med borst, samt bdella lika med igel.
Artnamnet härleder sig därifrån, att de första exemplaren
insamlats på en lax med namnet Salmo peled, som lever i Jenissej.
Det första materialet hade insamlats under Middendorffs
resor i Sibirien. Härnäst inträffade det, att Kessler fann
borstiglar på röding i Onega 1866. Där har sedan dess varit
den klassiska fyndorten för borstigeln, emedan där hämtats
material av A. Kowalevsky till en avhandling 1896 och av
N. Livanow 1902 till en dylik (tryckt 1906). I synnerhet av
den senare författaren behandlas Acanthobdellas anatomiska
byggnad mycket utförligt. Kowalevsky fann själv sitt material
på buk- och stjärtfenor av röding, men erhöll sedan även ett
30-tal exemplar insamlade på Onegas laxöring, varjämte det
uppgavs för honom, att även iglar skulle kunna träffas på
siklöja. Dessa sades dock vara mycket mindre, så att Kowalevsky
var oviss, om de skulle kunna anses tillhöra samma art. Det
är ju dock ej omöjligt, att Acanthobdella såsom ung söker föda
på svagare fiskar än dem, som den hemsöker såsom utvuxen.
Under sommaren 1897 vistades dåvarande studenten B. R.
Poppius i Enare lappmark och hörde där talas om en
»tämligen stor mask», som skulle förekomma i mängd på fenor av
laxfiskar. Först sedan han kommit till Patsjoki älv träffade
han dock på de omtalade maskarna, vilka sedan av K.
Levander bestämdes till Acanthobdella. Enligt Poppius1 var borst-
1 Meddel. Societas pro Fauna & Flora Fennica. 24 hft. Helsingfors
1900, p. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
