Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lag. Etikett, ceremonier och respekten voro hennes dagliga
ämnen för diskurser och befallningar.
Religions-utöfningen blef vid hofvet ett åtlöje vid öppet
bord. Hennes Höghet trakterade med öppet förakt både
prester och religionen, påstående att detta embete aldrig
borde hafva röst bland ständerna. Om denna
regerings-princip var grundad, så var den dock i otid och ovarsamt
framförd. Borgare och bönder fingo deras del: de förra
tadlades för deras egennyttighet och förklenliga handtering;
och de sednare för deras enfaldighet och oskicklighet att
döma om rikets angelägenheter. Beträffande adeln, så egde
Hennes Höghet den tanken, att ingen fastighet borde höra
adeln till; att all jord borde vara konungens och adeln ej
ega annat gods, än genom konungens förläning, på
bestämd tid.
Det var öfver all måtta ovarsamt, att yppa hos en fri
nation, principer så stridiga mot friheten och konstitutionen;
härtill lades förakligt tadel öfver nationens fattigdom och
förmenta okunnighet i vetenskaper och seder. Preussen
blef gifvet till mönster för allt och yppigheten i hofvet växte
dagligen genom Hennes Kongl. Höghets trägna försorg och
uppmuntrande efterdöme.
Detta uppförande och tal väckte en allmän
uppmärksamhet och man böljade tro, att konungen i Preussen icke
utan grund hade afrådt Lovisa Ulrikas giftermål med Adolph
Fredrik.
Vid en aftonmåltid, då Hennes Höghet hade tagit till
samtalstext, att förklena nationens industri, afmålade hon,
med förklenande färger, att i forntiden sändes från
Tyskland till Sverige kål och lök, såsom en handelsvara och
frågade generalen grefve Gustaf Hamilton, om det icke så
vore. Vo” — svarade han — ”men det kom deraf, att
svenskar ne hade ej tid att plantera sin kål, emedan de voro
sysselsatte att ge lagar åt Tyskland.”
Det unga hofvets ovänlighet mot konung Fredrik, och
utmärkta otålighet, att se.hans ålderdomsdagar förlängas,
styrdes med mindre försigtighet, än omständigheterna
fordrade. Konung Fredrik egde väl hvarken makt eller håg
för riksstyrelsen; men han egde insteg nog, för att verka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
