- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
25

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

askan, utbrast uti ett uppenbart brouillerie; men det så
mycket omtvistade förslaget blef oförändrad! En i sig sjelf
så ringa sak, blef ansedd såsom ett riksvårdande ärende,
Hans Kongl. höghet och grefve Liewen retade officershopen
i arméen mot Rådet och detta, för att söka stöd, hetsade
publiken mot unga hofvet och grefve Liewen. Rådet stödde sig på
adliga privilegierna, hvilka tillägga dem, som uti rikets tjenst
förvärfvat någon förtjenst, den förmån, att den beräkna uti
fäderneslandet. Grefve Tessin sökte väl förlika saken mellan
unga hofvet och Rådet; men å båda sidor voro retade sinnen
och ingendera ville beqväma sig. Detta föranlät H. K. H.
kronprinsen, att, uti arméens namn, anhålla hos konung
Fredrik, att ej befordra mig till generalmajor. Men ehuru
Konungen var till sinne och krafter afmattad svarade hån;
”Das kann ich nicht thun; ich henne den Graf Fersen besser
als Ihre Hoheit Er war nicht commandirt nach Aland 1748
und begehrte doch als eine Gnade den Feind entgegen zu
gehen, da meist alle die Herren die jetzt schreien, nicht
wollten marschiren” Konungen lät intet beveka sig och allt
dat larm denna obetydliga sak åstadkom, påskyndade
partiandans drift och befordrade i märklig mån den söndring,,
som en tid derefter utbrast i uppenbar tvedrägt emellan
Hattarne och Adolph Fredrik samt Lovisa Ulrika. Grefve
Tessin plåstrade väl så mycket han kunde; men han
förlorade dermed mycket mera af sitt anseende och aktning,,
än han kunde befordra sin fredsälskande afsigt.

Under denna obehagliga sinnesställning inföll konung^
Fredriks död, den 25 Mars 1751, uti sitt 75 ålders år.

Generalmajoren och adjutanten grefve Liewen, som kände
bättre än Adolph Fredrik och Lovisa Ulrika, svenska folket»
sinnelag och fruktade rikets ständers pluralitet, till den efter
konungens död infallande riksdag, der konstitutionens
för-ändrande skulle afhandlas, hvarmed det unga hofvet i flera
år sig smickrat, använde hela natten efter konung Fredrik»
död, att öfvertala Kronprinsen till verkställande af den plan
han författat, bestående deruti, att den påföljande morgonen,,
då konung Adolph Fredrik skulle träda i rådskammaren,
låta, genom gardets biträde, arrestera Rådet; gifva ut ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free