Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske mot dem, sprang han bort att göra en lika begäran
till de andra stånden, hvarigenom hos intetdera saken kom
i qvestion.
Emedlertid blefvo de olyckliga bönderne illa till mods,
när de hörde nämnas Commissionen. Jan Larsson ifrån
Wermland kommer samma afton upp i Konungens
garde-röbe, kastar sig för Hans Maj:ts fötter, gör en rörande
be-skrifning öfver sin olyckliga belägenhet, den han förmente
sig af nit och tillgifvenhet för hofvet vara i vållad och
anhöll på det aldra enständigaste, om Konungens beskydd
och hjelp. Ehuru nu hofvet, med all sanning och
öfver-tygelse, fann sig för ingen del härtill hafva coopererat, och
saken fast mer utan dess ringaste vetskap för sig gått, var
dock Hans Maj:ts hjerta lätt rördt till medlidande öfver
denna arma menniskan och marskalk Horn fick 50 ducater,
dels att skafia honom bort, dels till subsistence för honom.
Han kläddes som en betjent, med en billet till Humbla på
Ulriksdal; marskalk Rålambs betjent Hallbeck, som väl
skulle känna vägarne på norrska gränsen, då intet pass
kunde erhållas, ledsagade honom, och han kom riktigt bort.
Hvad origine och upphofsman till detta buller
vidkommer, så är väl det för hofvet en hemlighet. Kapten
Gyllenspets har sedermera befunnits hafva haft mycken del deri.
Han rymde då, det vet man; och hvad sedermera med
honom hände, skall på sitt ställe berättas.
Detta bondebullret och den elaka utgång som det tog,
deconcerterade partiet i hög grad och lade i nog öppen
dag för Hattarne sjelfva, hvad superiorité de numera hade.
För att hålla dem inom vissa gränsor af respect och att
visa hvad myckenhet tillgifne hofvet hade, gjordes en
demonstration, som grefve Hård imaginerade, att Konungen
en dag, med ett ganska talrikt följe, gjorde en promenad
till häst uti-staden. I sin afsigt torde detta steget hafva
varit på uppfinnarens sida mera välmenande, än det i sig
sjelf gjorde någon god effect.
Redan efter landtmarskalksvalet och då superioriteten
af Hattarne ännu icke var öfverdrifven stor, hade baron
Erik Wrangel upptänkt, att hålla Hattarne i ständig haleine,
och då allehanda beredelseämnen till activitet för riksda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
