- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Tredje delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 1 /
295

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver hvilkets besättande Ständerna förbehålla sig något
steg. Rådet emedlertid nyttjade sin rätt; tiden var ute,
förslaget borde göras och som Ehrencreutz så nyss hade
begått sin perfidie emot Palmstjerna, var det just intet i
hans faveur, som det ämnade göra en injustice att, på ett
enda stånds begäran, innehålla medförslaget; utan det
formerades och nämnde Hans Maj:t strax grefve Nils Bjelke.
I nästa plenum utbryter Pechlin häremot, i en obetänkt
och illa afpassad hetta; hvarvid han nyttjade så hårda
ex-pressioner emot Rådet, att mången deraf stöttes; men hans’
betydenhet och possession var af den vigt, att ännu ingen
just hade tänkt, att göra emot honom derför något anfall.

Men här var nu det ögonblicket, som hofvet fann
de-cisift. Pechlin borde attaqueras och skiljas ifrån riksdagen.
Det var ett tilltagset steg, men om det lyckades, var
contrapartiet förloradt till sin öfvervigt, för hela riksdagen, och
man så mycket mästare af fältet, att ingen kommission icke
allenast mera kunde fortfara, utan man vore fast mera i
stånd, att leda händelserna till något important slut.
Misslyckades det, så vore förderf och undergång icke att tvifla
på; men olyckan vore icke desto mindre i fullt annalkande
Qch om hon komrae i snabbare eller långsammare steg, var
skillnaden sä ringa, att man, för hoppets skull, borde våga
det yttersta. Propositionen härom alarmerade efter
vanligheten det försigtiga Mösspartiet. Hvar vore pretexten till,
ett så decisift steg, emot en riksdagsman, som en exclusion
ifrån sitt stånd, och hvilken vore väl den riksdagsmannen?
Men baron Sinclair — som för första och enda gången i
all sin da’r talade i denna saken på Riddarhuset — bidrog
med sin vältalighet och den målning lian af Pechlin gjorde,
icke litet till Pechlins öde. Hvar och en började, i båda
partierna, att öppna ögonen, på hans räkning. Han hade
deserterat emellan dem båda, och i hemligt misstroende
emot honom, var det kanske svårt att säga, livilketdera
öfverträffade det andra; ehuru ett närvarande intresse
tycktes förbinda det ena till hans försvar. Rådet var helt och
hållet också intresseradt i saken. Saken deciderade sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/3/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free