Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 LÄGRET PÅ LADUGÅRDSGÄRDET. [l779]
soldaternes excersis och undervisning. Man uttröttade dem
med nattliga alerter; Drottningen, hertigiiman och damerna
voro dervid närvarande och roade sig; man verkställde
manövrer, som hade livarken början eller slut och hvaraf
följden var soldatens uttröttande och leda. Dessa nattliga
öfningar slutade med en måltid för damerna och
ungdomen, uti Konungens tält. Bland andra upptåg lät
Konungen alla lägertrupperna marschera om natten en half mil på
andra sidan Ulriksdal, för att verkställa en låtsad stor
fältmanöver emot öfverste Sinklair, som dit hade blifvit
deta-cherad med några trupper. Man nedbröt många
gärdes-gårdar, kullhögg många trän för att komma fram, man
uttröttade trupperna och hvar och en vände tillbaka, utan
den minsta idée om hvad Konungen velat företaga sig ocli
föga nöjda med utförandet.
Konungens beständiga resor mellan Ulriksdal och
lägret voro ej tillräckliga för hans oro. H. M. företog sig
derföre en resa till Upsala, för att inspectera de 4
lifrege-mentets sqvadroners exercis. General Horn var då
frånvarande. Konungen begagnade sig med flit af denna
tillfällighet, emedan han fruktade denne generals våldsamma
häftighet; H. M. ville gifva regementets officerare en dugtig
skrapa öfver regementets hållning, dess disciplin och sätt
att manövrera. H. M. fördömde i synnerhet oordningen i
manövrerna, som general Horn anordnat efter sitt hufvud,
och som dugde till ingenting, samt voro stridande emot
det af Konungen gillade och fastställda exercisreglemente.
Detta regemente var verkligen i ett dåligt skick, men detta
var chefens fel, som var utan kunskaper, men hvars
hufvud var uppfylldt af högmod och skryt. Konungens
anmärkningar voro riktiga, men det var orätt att H. M.
förklarade sitt missnöje för subalternofficerarne. Det hade
varit mera öfverensstämmande med Kongl. värdighet, att
förehålla chefen, som var ansvarig för regementet, dess
beskaffenhet och tjenstgöring; men Konungen lät denne
aldrig märka något missnöje. Denna svaghet undgick icke
officerarne, och det qvarlemnade hos dem en känsla af
harm öfver Konungens hårda uttryck, som likväl ingalunda
tjenade till att rätta det felaktiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
