Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orsak utförandet af de bäst genomtänkta förslag ofta
misslyckades, under det att de djerfvaste och minst sannolika
lyckades; att den nu i frågavarande operationen tillhörde
dessa sednaré, och att framgången ensamt skulle kunna
rättfärdiga densamma; att då generalerne ganska väl kände
svenska folkets önskningar beträffande Stettin, kunde de
icke afråda försöket, emedan der alltid funnes ett parti, som
skulle påstå möjligheten att lyckas och som skulle anse en
motsatt mening såsom en förbrytelse. De’ försäkrade för
öfrigt att om general Hamilton, som alltid skulle få uppbära
äran eller nesan af denna affär, beslutade att utföra det
föreslagna anfallet på Stettin, skulle de göra allt livad i
deras förmåga stod, hvar i sin stad, för att det skulle
lyckas. Till följe häraf bemäktigades general Hamilton af
tvifvelsmål, förslaget uppgick i rök och intet deraf blef
ut-fördt utom stormstegarne.
Riksrådet Höpkens bref, som förmått general Hamilton
anhålla om sitt afsked, innehöll bland annat några indirekta
förebråelser emot några af härens generaler, men
förnämligast emot general Lantingshausen, som hade befälet öfver
kommissariatet, samt emot general Ehrensvärd, som var
cbef för artilleriet och hvilken, på befallning af general Rosen,
redan i Februari månad hade till Rådet inlemmat en
uppsats på det artilleri och den ammunition, som erfordrades
för Stettins belägring och hvilken man funnit öfverdrifven i
Stockholm, och vida utöfver hvad krigsstyrelsen kunde
åstadkomma. Alla generalerne harmades öfver detta bref,
men ingen utmärkte sig för dåligt lynne såsom generalen ’
grefve Liewen, hvilken föreslog sina kamrater,
Lantingshausen, Fersen och Ehrensvärd, att alla samtligen begära
deras afsked eller att åtminstone öfverenskomma att neka
emottaga öfverbefalet öfver krigshären efter general
Hamilton. Ingen hade lust att emottaga en dylik befattning och
livad beträffade general Lantingshausen, som skulle vara i
tour dertill, så gaf sig denne att möjlig möda för att
öfver-tala general Hamilton att behålla detsamma. General
Lie-wens idéer blefvo likväl icke gillade: om alla generaler
hade öfvergifvit krigshären, skulle Rådets förlägenhet åtföljts
af kränkning af statens och den militära tjensten, och ehuru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
