Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
rafar, då defle föka en fiende utom fit flSgte;
det år fina Siilafte förmögenheter hon väld»
för, då defle fölia en naturlig drift; det år
egenfk.ipen af månnifkjan hon afklåder fig»
då defle aldrig gå utom fin bcftåmmelfe*
t
Vi fe månnifkjan oafbrutet fortfkynda
pà den bana hon börjat. Det år ej genom
et enda cJer några fä affteg ifrån fanning
och dygd hon utmärker fig; hon fortfar och
äfven okar fit lopp. Och kanfke, kunde vi
här fråga; huru är det möjligt, at en irrad
ötverrygeUe fkall få länge räcka i Huru Sr
det möjligt at niannifkjan, genom år och
tider , kan neka förnuftet fin ratt, och
qväfva hvarje blick af cn mötande framtid? —
IVlen, minfkas vål nånfin hos henne begäret
efter njutning ? Uphor nånfin kanflan, ar öfva
fit välde? Kallnar åtrån, at återkomma i et
li|fland, hvari man tyckt fig kanna något
godt? Äfven då, när Ijålfva kånflan blir flö,
och hindren ökas, bibehåller fig minnet a£
förlvunna njutningar, och vanan Sr en
plåga dä den ej kan eller får följas. Be*
hofva vi väl at mycket granfka männifkjan,
för at finna denna fanning? Och nSr nekade
fammanlefnaden, at ge bevis häraf? —Utan
tvifvel måfte den om fina pligter
underrättade månnifkjan, af fit förnuft, af fina
be-grepp om dygd och lafl, om fållhct och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
