Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sista stund. Och då solen om andra
morgonen sken opp på skäret, låg der inte mindre
än sex kroppar och deribland kongens egen son
vid sidan af Johannes. Och till åminnelse af
den striden kallas skäret än i dag
Johannisskäret.
Jungfruns namn var aldrig spordt, men på
den platsen, hvarifrån hon blef nedstött, växte
der opp en tistel, som stått der alltse’n och
kommer att stå der till domedag. Och sent
om natten kan en hitta på att få höra en sång
nerifrån djupet — då är det jungfrun som så
gladelig sjunger välkomsthelsningen till sin
brudgum.“ . . .
“Tack, gode Karolus, för den vackra
sagan!“ sade Nicoline. “Kanhända att jag någon
gång blir så lycklig att få höra jungfruns sång.“
“Ja, det kan visst hända!“ svarade
Karolus allvarligt, ty han fasthängde med
förkärlek vid de vidskepelser, som än i dag, ofta i
poetisk form, uppenbara sig bland skärgårdens
djerfvaste naturer. “Jag har hört henne mera
än en gång, och aldrig kan en tänka att något
kan låta vackrare: det är som små
silfverrullar klingade emot hvarandra, men det får vara
ännu stillare än i qväll, om en skall skilja det.“
“Men sjunger aldrig Johannes också?“
frågade Georg, som suttit alldeles tyst och
fördjupad i tankar.
“Nej, Johannes hör väl bara på, han, och
det undrar jag inte öfver. Men annars, om herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
