Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antalet af de många oförklarliga under, som
hafvets söner möta på sina färder.
I stormiga höstnätter åter, då vid
Johannisskärets fot de rasande bränningarne
öfverröstade hvarandra med tusende tungors gny,
sågs månen, der han stundom hela timmar varit
omsvept i grå moln, slutligen kasta ett blekt
skimmer öfver en annan gestalt, hvars tid det
då var att sitta på klipphällen. Dyster och
hopsjunken, med korslagda armar, betraktade
Letsler naturens strid . . . Men blef det honom
bättre derigenom att hans dofva suckar,
pressade från ett utarmadt hjerta, blandades med
stormens tjut. med bränningarnes dån — nej,
det blef honom icke bättre, ty för hvarje höst
sågs den höga gestalten (tydligen en gång
begåfvad med den mest fulländade manliga
skönhet) allt mera sammanfalla, tills slutligen blott
en lutande skugga återstod.
Under de första åren varseblefs ofta en friskt
uppskjutande telning vid hans sida och ännu
oftare, lik en nordljusning eller lik skymten af
en besökande engel, något luftigt föremål sväfva
omkring den dystre nattsvärmaren, men längre
fram försvunno de ljusa synerna, hvaremot under
många långa år sjöfararen, i villa och
verklighet, endast varsnade konturerna af den
hemlighetsfulle enslingen på Johannisskäret . . .
Vanans allsmäktiga makt hade förmått
dämpa den första svåra kampen i Nicolines bröst.
Hon ryste ej mera som då, när hon första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
