Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med segertecknet i handen, återvände till
halmkärfven.
I den båsiga bädden fans likväl ännu en
varelse, som hvarken sprungit upp för att vara
med om kampen eller som gret, då icke brödet
föll på dess lott. Men när alla åter krupit ned
under seglet, rycktes hastigt ett stycke af brödet
från den äldste brodern, och denna bit gafs åt
den minste. Den roffande var en flicka. Och
hennes handling, såväl som hennes oskuldsfulla
blygsamhet, hvilken besegrat det mäktiga
begäret efter brödet, gjorde till och med på Petter
Gran ett djupt intryck. Sedan han i hast
kastat på sig fiskare-munderingen, tömde han
fickorna och gjorde en hastig förändring i
arfsrätten derigenom, att han delade ut ett
skeppsbröd eller så kallad “knalle“ till hvar och en af
gossarne, men gaf två till flickan, hvarjemte han
kastade till henne den silkesduk, hvari kläderna
varit inknutna.
“Hör på, min lilla,“ sade han, i det han
drog på sig skälskins-stöflarna, “låt mig se att
du alltid blir lika undselig och rädd om dina
behag efter befogenhet, som lagman säger. Ty
ser du, ärbarheten är en vacker blomma i
fattigmans hus, säger . . . nå, lika godt, min flicka,
när Petter Gran har sagt det, kan du tro derpå!“
Nu inträdde Halvar med tillkännagifvande
att allt var i ordning.
“Godt, min käre Halvar — tack skall du
ha för handräckningen! Här ligger en banko på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
