Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen kröntes det dock af framgång, men
stackars Fanny hade satt lyktan för nära: då
dörren slogs tillbaka, krossades glaset och
ljuset släcktes ut.
Några ögonblick lutade sig nu vår lilla
hjeltinna obeslutsamt emot dörrposten.
Tillbaka in i mammas rum var endast raka
gången, ute deremot var mörkt och kallt.
Fylax skällde, vågorna rullade så doft och styggt
mot stenbryggan, sjelfva sjöboden såg hemsk
och grå ut och månen, den elaka månen —
Fannys annars så gode vän — hade gömt sig
in i ett stort, svart moln.
Nära nog besegrad af så många förenade
motgångar, började hon allvarligt betänka om
det ej vore likaså godt att vända om . . . men
sedan blefve det ej heller värdt att påstå det
hon aldrig var rädd. Otaliga gånger skulle
mamma säga: “Mins du den natten, Fanny, då
du gjorde dig så katig och ville gå ned till
sjöboden?“
Hunnen till denna förargliga föreställning,
öfvervann hon med ens sin tvekan: genom en
rask rörelse med foten sköts lyktan längst in
i vrån — och ut trädde Fanny på den mörka
trappan och från den ned på gårdens ojemna
stenläggning.
Emellan tvänne stora kar, som blifvit
utflyttade att samla regnvatten, fattade hon posto,
först och främst för att vänja sig vid mörkret
och sedan iför att från denna förskansning göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
