Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverraskad och betagen vid åsynen af den unga
flickans rena skönhet, i hvilken hela uttrycket
af en barnslig friskhet blandades med en ädel
och mild fasthet.
”Ja, vackra, goda fru, jag är Fanny!“ Den
vänliga flickan neg än en gång, hvarefter hon
ur förklädet upplockade och lade framför Nicoline
på bordet allt det präktiga, hon medfört,
och deribland var visst icke det minst obetydliga
tvänne doftande hyacinter, afskurna vid
sjelfva roten.
Nicoline kysste med ömhet Fannys panna
och blickade kärleksfullt på hennes hjertegoda
och lifliga beställsamhet. “Huru har du
kommit hit så ensam, min lilla?“ frågade hon.
“Åh, nog hade jag kunnat ro ensam —
fastän kanske icke alldeles så långt!“ yttrade
Fanny med en liten stolt min. “Men
lots-Pernilla har hjelpt mig i dag, och nu har hon
rest öfver till Grafverna i ett litet ärende åt
mamma.”
”Och i dag morse,” inföll Georg, ur hvars
ögon glädjen strålade, “var jag öfver på Strand
och bad Fanny och hennes mamma att Fanny
skulle få komma hit.“
“Och om det ginge an,“ tillade Fanny med
en liten blyghet, som klädde henne oändligt
väl, “så kunde jag visst också ro till Johannisskäret
— jag har flera blommor hemma!“ Hon
kastade en snabb blick på Nicoline.
“Tack, du söta och goda barn ... på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
