Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jo jo men,“ smålog chefen högst nådigt,
“jag är van att lösa mitt ord! Men ett vill
jag erinra dig om, min gosse: Bär icke alltid
hjertat på tungan, ty om jag ej alltför mycket
missminner mig, tyckte din far bäst om att
han så sällan som möjligt nämdes — är det
ej så ännu?“
“Jo, verkligen,“ utbrast Georg, ur stund
att återhålla uttrycket af sin förundran, “och
jag är mycket ledsen deröfver! Men en gång
hoppas jag att han, åtminstone för mig, skall
ha hjertat på tungan . . . Vågar jag, får jag lof
att, när jag nu snart träffar honom, helsa
honom från min chef? När jag talar med honom
om herr kommendörkapten, kan jag utgjuta
alla de tacksägelser, som respekten nu hindrar
mig att komma fram med.“
“Det går an! Du skall dessutom, när du
lemnar fregatten, få ett bref till honom, och
då vill jag ytterligare tala med dig.“
Vid slutet af dessa ord gjorde
kommendörkaptenen en lätt rörelse med handen, men i
denna förmannens befallande åtbörd till den
obetydlige skeppspojken låg nu ett visst något,
som tydligt röjde att chefen här i den helt
och hållet enskilta affären gått tillbaka för
fadern och menniskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
