Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden: den var alltför karg och sträf för
henne.“
“Ja, så var den!“ sade Georg med en sakta
suck. “Men på Johannisskäret finnes någon,
som aldrig, aldrig mer skall njuta någon glädje
i lifvet, sedan hon gått bort.“
“En far, som har en hoppfull son, åt hvars
framtid han kan fröjdas, bör ej känna sig
öfvergifven, om än han lossat sig sjelf från alla
andra band Då jag nu slår mig från sjön i
ro på det gamla Helgenäs“ (vid uttalandet af
detta namn fäste kommendörkaptenen en
forskande blick på Georg, i hvars ansigte likväl
ingen rörelse tillkännagaf någon bekantskap med
det långsamt uttalade ordet), “blir också jag så
godt som en enstöring. Du skall en gång
besöka mig på Helgenäs. . . . Men jag ser att
klockan är straxt 12: det lär ej töfva länge
innan vi ha en laddning besökande damer här.
Farväl med dig, min käre Georg! Vid din
återkomst till Göteborg skall du få emottaga hvad
du till en början behöfver. . . . Inga
tacksägelser! Gud välsigne dig . . Fortfar så som du
börjat, och jag skall alltid vara nöjd med dig!“
Vid dessa ord klappade
kommendörkaptenen Georg med förtrolig godhet på axeln, och
med vek röst, så att han knappt kunde
tillbakahålla tårarne, svarade Georg: “Det är mitt
fasta uppsåt att, så framt Gud hjelper mig,
aldrig bli ovärdig herr kommendörkaptens
godhet emot mig, aldrig otacksam!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
