Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
org fader Elias’ boning, hvarvid han
öfverlem-nade sina små gåfvor till familjens särskilta
ledamöter.
Medan Karolus’ unga hustru framför
spegeln profvade den granna silkeschalen och de
små Karolus’-sônerna rustade om i asken med
tennsoldaterna, sutto mor Malena och fader
Elias med öppna öron och tyssnade till den
unge sjömannens berättelser, hvarefter de i sin
tur förtäljde om Karolus och huru allting gått
honom väl i händer och huru snäll och
präktig Johanna var, huru sedesam och beskedlig,
jemt litande svärmor till i allt och af
kär-lighet till Karolus aldrig vägande på, om ett ord
ibland föll bredvid mun.
”Nå men, mor, hur kan j berömma mig
så för herr Georg — jag går på dörrn.“
“Gå du, min sockerdocka,’’ sade gumman
fryntligt, “men se till att du kan hitta man
dins konjaks-krus . . . Herr Georg skall ta sig
en toddi — han må se att Karolus Eliasson
är så pass fracker karl, att han kan bjuda ett
glas åt en gammal vän. Jag hoppas, herr
Georg inte tar illa opp förtroligheten ?“
“Var säker, mor Malena,“ försäkrade
Georg hjertligt, “att jag i all min dar skall veta
sätta värde på att vara Karolus’4 vän! Aldrig
glömmer jag hvarken honom eller Frifararn —
jag hade mina gladaste dagar tillsammans med
dem, ty på den tiden lefde någon, som nu är
borta.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
