Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
han hade ingen annat råd än att fram på
aftonen känna en så oförmodad lindring, att
han trodde sig våga smaka på en bit kyckling.
Och försöket aflopp så lyckligt, att han
följande morgon kunde uppvakta familjen vid
frukostbordet.
Det var då Henning för första gången
såg Elvira, denna yppiga ros, uppsprungen
bland Hallands ödsliga ljunghedar.
Ehuru Elviras skönhet var erkänd som
ovanlig, hade den likväl någon opposition emot sig.
Man ville anmärka att ansigtsfärgen syntes
alltför mörk. Detta var dock att orätt uppfatta
ka-rakteren af hennes utseende. Den mörka, friska
hyn öfverensstämde med de stora svarta,
uttrycksfulla ögonen och det sjelfständiga i
hennes väsende. En hy af “ros och lilja“ skulle
ej anstått Elvira, hvars lifliga blod ofta satte
kinden i purpur.
“Det ser ut som vore hon skapad af eld,
men ändå är hon så tillgjordt kall!“ sade
män-nerna. “Hon är egenkär och högmodig!“ tilläde
fruntimren.
Dessa påståenden voro till stor del
orättvisa, men grund saknade de dock icke.
Hon var eldig, men ville synas stel, ty hon
afskydde att bli kringfjäsad och beundrad; hon
föraktade detta tomma fjäsk, som icke för ett
ögonblick skänkte henne nöje. Hon afklippte
aldrig med kokett näbbighet dem, hvilka
under-höllo henne med ämnen af mindre värde, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
