Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var mitt allt — ty på den tiden hade jag ännu
inte lärt känna Rebecka.
Fartyget afseglade.
Det var ungefär fjorton dagar sednare, då
jag en natt, emedan jag ej kunde sofva, låg
och läste vid skenet af lampan, som hängde
i sjukrummet. I samma kammare låg också
en gammal holländsk matros, som länge
dragits med sista kampen. Sjukvakterskan hade
gått in i sitt rum, och jag var alldeles ensam
med den döende. Länge hörde jag på de
djupa, tunga andedragen, men slutligen steg
jag opp och gick bort till honom. ’Vill du
något, kamrat?’ frågade jag. Med möda
visade han på de torra läpparne. Jag förstod
hvad han mente, upplyfte hans hufvud och lät
honom dricka några droppar vatten. Han
tycktes vara nöjd, tackade med ögonen och slöt
dem sedan. Se’n jag en stund gjort några
betraktelser, sådana som du väl kan veta här
skulle tränga sig på en fattig syndig menniska,
gick jag tillbaks till bädden och återtog min
läsning i psalmboken
Jag har aldrig vetat något hemskare än
att om natten, när man inte kan sofva, ligga
och höra på det stygga pinglandet af
hollän-darnes klockspel.. I gången utanför
sjukrummet stod en sådan klocka, som vid 12-timman
alltid spelade. Den böljade just nu sin eviga
midnattssång och klingade så mycket klarare
som allt var tyst. Det förundrade mig att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
