Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han — den originelle mannen —
föraktade så djupt att synas vilja behaga genom
de materiella fördelar, som Gud gifvit honom,
att han nära nog med leda betraktade sina
stora svartblå ögon, beskuggade af långa
mörka ögonhår, sina artistikt tecknade
ögonbryn och sitt glänsande ljusbruna hår, som
mjukt vågade sig kring pannan, hvars hvithet
utgjorde hans synnerliga förtviflan.
Han vårdslösade sin personlighet för att
ej bli kallad en ”vacker karl”, och det var
hans fasta Öfvertygelse att en qvinna med
snille aldrig kunde förälska sig i djupblå
ögon och silkeslent hår.
Nej, det är själarne som älska, och
sjä-larne ha ej behof af yttre behag!
En tid, då han ännu var yngre, hade han
haft den idéen att gå barhufvad i solen för
att få en mörk ansigtsfärg, men solen
åstadkom ej annan verkan än några fräknar, dem
han ogillade såsom helt och hållet qvinliga.
Dernäst fick han en annan vurm, den
nemligen att besöka koppsmittade, men äfven
här vann han ingenting annat än beundran
för sin oegennytta och menniskokärlek.
Och denna sista känsla var alltid — äfven
utan de främmande tillsatserna — varm hos
honom.
Emellertid gingo åren om, och den ofvan
omtalade blygheten hindrade honom att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
