Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Laura hade sagt att endast en gren
blifvit afbruten.
Hon hade rätt, men tyvärr var det just
den, på hvilken knoppen satt.
Severin kunde icke bekämpa sin smärta
vid denna härjning.
Han skulle — sjelf en verklig sensitiva —
med blygsel gömt sig, om någon fått se hans
skakning vid åsynen af den afbrutna knoppen,
den begrafna fröjden, men ensam med sig sjelf
kufvade han ej sin saknad.
Han hade med feberaktig otålighet väntat
blommans utveckling... hon skulle ej mera
utvecklas: hon var bruten. Och hvem förstår
ej att Severin tänkte: ”Detta var också en
bild, ett tecken!”
Till sin svägerska sade han icke ett ord —
det hade varit att profanera hans känslor.
Fru Laura skulle också aldrig begripit att
en man, som ej begrät de betydliga förluster,
dem hans förmögenhet tid -efter annan led
geuom olyckliga borgensförbindelser, kunde
begråta en stackars blomknopp.............
Då klockan slog tre q vart till 11 reste
sig Severin ur skrifstolen och ringde med en
bredvid honom stående silfverklocka.
Vid denna kallelse intrippade en liten rolig
figur, en kry gubbe, som minst i sjutton år
utgjort krigsrådets högra hand. Från
uppassare hade han stigit till sin nuvarande tredubbla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
