Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en ung prestinnas. Men på munnen, den
rosenröda, lekte ljufva leenden, fulla af en
skälmsk glädtighet.
Hennes växt — en ung smärt palms —
var ännu i knoppning, men den lofvade allt.
Och Viola är sjutton år, fader- och
moderlös, lemnad att vårdas af en person, som ej
det ringaste förstår henne.
Dock är hon så lätt att förstå, då man
vädjar till det obegränsade ädelmod, som
utgör hennes själs förnämsta rikedom, men
kanhända tillika hennes lifs olycka, ty Viola väger
aldrig hvad någonting kostar.
Hon slösar med sina skatter och låter
andra slösa med dem, ty hon tror att
menni-skorna ej kunna missbruka hennes godbet.
Men om hon trodde det, så skulle hon finna
sig förpligtad att ej såra dem med någon
misstanke — det kunde ju vara ett misstag.
Arma lilla Viola, som träder ut i verlden
med dessa sköna förespeglingar!
Lyckliga Viola, som kan bibehålla dem,
ännu sedan verlden — hvilken ej förlåter en
dylik enfald — gifvit dig tillräcklig dementi,
om du ville baft någon!
Tvänne fromma englar hade uppfostrat
Viola, men dessa englar, hvilka under sin
jordiska tid bebodde tvänne skröpliga hyddor,
hade redan vändt åter till himlen. Och den
dag, på hvilken den unga flickan förlorade
den sista af sina bulda vårdarinnor, trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
