Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnimma hur olycklig er stackars Viola är?
Hvad skall det blifva af mig . . . Hvarföre är
jag ej så uppfostrad, att jag passar in i hvarje
form, som man vill gifva mig? Hvarföre erfar
jag känslor af deltagande, af godhet, af oro
för andra — hvarföre begriper jag ej att mau
icke bör tänka på annat än sig sjelf och på
verldens omdöme?11
Och Viola snyftade ut sin smärta så som
man gör, när man ännu är i denna lyckliga
och med lifvct obekanta ålder, då bvarje
minsta motgång betraktas liksom en stor olycka
och då hvarje brist på deltagande är bevis
på menniskornas kallsinnighet och ondska.
Ack, huru små, huru betydelselösa
förekomma oss ej i en längre framskriden tid
dessa våra första lidanden, öfver hvilka vi så
allvarligt ocb hjertligt gräto och öfver hvilka
vi dock så snart tröstade oss, då vår
inbillning frammanade hägringen af någon ny
förhoppning, som sedan i sin tur blef — en
olycka!
Längre fram komma hägringarna
sparsammare.
Verkligheten, den torra, nyktra,
allvarsamma, visar bort de poetiska barnen.
Viola trodde fullt och fast att hon aldrig
skulle kunna trösta sig öfver denna förfelade
födelsedag, på hvilken hon tillika blifvit befald
att förneka en bekantskap, som, ehuru ny,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
