Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”H varom då?”
”... om en stor, en allvarsam, cn omätlig
väntjenst!”
”Men . . .”
”Ifall du vill afslå min begäran, så börja
åtminstone icke med men, som är det
afsky-värdaste af alla ord. .. Ser du, Viola, jag
eger i detta ögonblick ingen, ingen annan än
dig att förtro mig till.”
”Jag bedyrar dig, Jeanne-Sofie, att jag
lider mer än du genom det afslag, jag måste
ge, men nyss på stund kände jag ånger öfver
det, bvaruti jag redan inlåtit mig emot
öfver-stinnans förbud. Och jag lofvade mig
högtidligt, att ingen mera oförsigtighet skulle öka
det redan tillräckligt långa registret.”
”Ab, är det så — ditt ädelmod på balen
kallas nu en oförsigtighet?”
”Nej, nej, det var blott en olydnad. Men
dc båda visitdagarna, då du på hemvägen
träffade din vän ... o, mitt hjerta slog
rysligt — jag skulle icke hafva gjort detsamma
för mig sjelf.”
”Min gud, min gud!” utbrast Jeanne-Sofie
oeh kastade sig, med alla tecken till förtviflan,
uer på soffan.
Viola tordes icke se på henne: hon ville
undvika alla frestelser.
”Säg mig”, sade Jeanne-Sofie efter en kort
tystnad, ”säg, tror du att jag på minsta sätt
&r brottslig?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
