Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon bedrog sig och lyssnade derföre
till Violas andra utrop:
”0, du gode fader i himlen, tänk, om
öf-verstinnan får se löjtnant Marbin, när han går
uppför trappan!”
”Du är då ett riktigt barn! Här gå ju
balfva stadens herrar dagligen uppför trappan:
glömmer du att öfverstinnan har hyresgäster
af båda könen?”
”Det är så det, men .... men två trappor
upp bor ingen mer än jag och .. .”
”... och frun tvärt öfver, som syr västar.”
”Ack, Jeanne-Sofie, om du visste hur mitt
bjerta klappar!”
”Än mitt då!”
rTs ... o, jag oförsigtiga . . . Han kommer
verkligen — ja, verkligen .... Det är ju
förskräckligt!”
”Ja, ja, det är han — jag känner hans
steg.”
Viola blef sittande liksom förstenad.
Jeanne-Sofie deremot ilade till dörren och
öppnade, innan den, som befann sig utanförc,
ännu hunnit knacka på.
”Emil, min Emil!”
Hon drog brådskande en ung man med
sig öfver tröskeln.
Men väl en gång inom denna skiljemur,
fick hon honom icke längre.
Med en rörelse, den en mindre intagen
och mera lugn qvinna än Jeanne-Sofie skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
