Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svär mig att du älskar mig så högt som jag
älskar dig!”
”Hvartill tjena eder, då du har mitt ord?’’
”Men det är icke ditt ord jag vill ha, det
är ditt hjerta, din själ, alla dina känslor . . .
O, hvilket förfärligt lidande att se den man,
som vi älska, stå så lugn, så beherrskande,
så iskall .. . Nej, jag vill icke förnedra mig
mer än som redan skett. Jag kan icke slita
din bild ur mitt dåraktiga hjerta, men från
mitt bröst kan jag slita den — och det gör
jag nu .. . Se der!”
Hon ryckte upp ett miniatyrporträtt af sin
trolofvade och kastade det med en ursinnig
åtbörd på golf vet.
Blek af vrede, men utan att ett ord gick
öfver hans läppar, lutade sig Marbin ned och
upptog porträttet, hvars glas i fallet blitvit
krossadt.
Hvad Viola beträffar, hade hon, helt
förvirrad af den tilltagande häftigheten i detta
uppträde, dragit sig åt sidan.
”Och nu är det slut”, återtog Jeanne-Sofie,
allt under samma osaliga förvirring, ”nu är det
slut, hör du, slut för evigt! Antingen jag
förmår lefva eller dö, ärnar jag icke förakta mig
sjelf, och förakta mig skulle jag, om jag efter
detta qvarhölle dig ... Gå derföre — gå!”
”Sök att återkalla ditt förnuft, min lilla
Jeanne-Sofie!” sade löjtnanten, hvars rörelse
förråddes endast genom några våglika fall i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
