Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag är oskyldig!”
Viola spratt till liksom ur en dvallik dröm.
”Jeanne-Sofie”, hviskade hon häftigt, ”fort
hitåtj”
Och modig som en liten amazon, stötte
hon vännen in i den jungfruliga
sängkammaren.
Men då löjtnanten, blodröd af förbittring
och förödmjukelse, skulle följa efter, höll
honom Viola tillbaka med en rörelse af
ojem-förligt bebag och blyg förvirring.
”Det är... det är mitt enskildta rum .. .
Gå då hellre” — hon kastade en spejande,
men iörtvifladt beslutsam blick omkring sig —
”gå då hellre dit in i garderoben!”
Nästa ögonblick kunde dörren hafva varit
uppe, men de tunga stegen seglade förbi: på
den stora gången funnos flera dörrar.
”Faran är öfver!” sade löjtnanten helt
sakta, i det han framstack sitt hufvud. ”Låt
mig derförc begagna ögonblicket och skynda
bort!”
”jKan ni det?” Viola visade åt
sängkammardörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
