Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag skulle dö af blygsel, itall ryktet om min
lättsinnighet hunne före mig!”
”Nej”, svarade Viola, och hennes sköna
djupblå ögon blickade med nästan medömkan
på den, som borde varit henne en moderlig
vän, ”nej, något så lågt inburo ej mina ord!”
’Icke? Du är kanske så utan all blygsel
att du ej bryr dig om hvad man säger om
ditt renommé — nå, jag kan tillägga att
ingenting förvånar mig.”
”Hvilket förfärligt lidande att ej bli trodd!
Men om jag vid mina fastrars minne bedyrar att
jag ej är skyldig till annat än obetänksamhet,
då måtte jag väl bli hörd — icke sant?1’
”Nå, det är rätt lustigt! Till och med
sedan vi blifvit ensamma, bedyrar fröken sin
oskuld, och det fastän jag funnit en karl vid
hennes fötter!”
”Ja, Jeanne-Sofies fästman.”
”Så mycket sämre, på min ära, ty hans
blickar sade att. ..”
”Nej”, utbrast Viola och trädde med
blixtrande ögon och en omedveten stolthet ett par
steg emot sin stränga anklagerska, ”nej, jag
skall icke af någon tåla att man behandlar
mig som brottslig! Och jag förklarar att det
är grymt, ja, omenskligt att med flit söka
missleda mig om den förseelse, jag begått.”
Under det hon så talade, röjde hennes
starkt purprade ansigte, hennes präktiga ställning
och lifvade åtbörder så mycken ädelhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
