Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regler — vid en dylik bekännelse borde rodna,
men som jag icke, utom i högsta nödfall,
erkänner andra regler än naturens, rodnar jag
ej Öfver att tillstå det Gud i mitt hjerta,
liksom i sina andra skapade varelsers, nedlagt
begäret efter sällhet
Alltså älskade jag med en jordisk kärlek,
som ville sé föremålet för sin ömhet.
Men hur skulle detta ske?
Löjtnant Emil måste resa, och det var då
som jag — i yran och förtviflan att gå miste
om afskedet — tiggde, öfvertalade, trugade
den oskuldsrena Viola att låta mig bos henne
möta min älskade.
Hvad hon stred och hvad hon led, det
kära lilla barnet, sliten mellan sina blygsamma
farhågor och sitt bjertas allsmäktiga ädelmod!
Det senare segrade också, då hon såg
mig nästan vansinnig.
Ack, hur illa blef hon ej belönad!
Marbin, lika genomträngd som jag af den
aktningsfulla och rena tacksamhet, man måste
egna detta barn, som så högsinnadt uppoffrade
sig för vännen, Marbin, upprepar jag, gjorde
henne knäböjande sin vördnadsfulla
tacksägelse; men emedan öfverstinnan just i detta
ögonblick uppträdde, blef det för denna spio*.
nerande dam en lifssak att tillställa skandal.
Anklagelsen låter måhända sträng, men är
det icke.
Hvilket vittne fans mer än öfverstinnan sjelf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
