Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ts, intet gyckel på Severins bekostnad —
han har’ sina stora egenheter, nien är, min
själ, icke att leka med . .. akta dig!”
Löjtnant Charles fingrade med koketteri på
sina fina mustascher, allt under det hans an-
sigtsspel tycktes säga: ”Behöfver jag akta mig
för någon, jag, damernas afgud och
männer-nas afsky, som det oaktadt ännu har den
första förolämpningen till godo!”
Lars Mauritz var så van att tyda den
lättfattliga skriften på sin kusins ansigte, att
han halfbögt mumlade:
”Öfverdådige narr!”
”Nå, ja”, menade löjtnanten skrattande, ”af
dig håller jag nog till godo en vänlig vink.
Du faller åtminstone icke ur ditt kall, då du
predikar. Dessutom är du — trots kappan —
den herrligaste fyrtiårige gosse, som gud
förlänat förmågan att njuta lifvet.”
’Det är bra!” svarade Lars Mauritz. ”Till
cn början predikar jag icke, men jag råder
dig, och nu på fullt allvar, att ej låta din
nyfikenhet drifva dig till något opassande
steg.”
”Hvari skulle det bestå?”
”1 t. ex. din önskan att truga dig in i
krigsrådets hus för att se och, om möjligt är,
kurtisera en ung flicka, hvars namn ryktet
redan fått tag uti . . .”
.. och som det redan utmärkt/” bifogade
löjtnanten lättsinnigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
