Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa rum utgjordes af ett temligen stort
kabinett, med utsigt åt trädgården och en den
behagligaste sängkammare, hvars fönster ät
samma håll täcktes af friska gröna slingerväxter.
Redan före doktorns ankomst hade Viola
slutat sin toalett och satt der nu, med högt
klappande hjerta samt en lindrig feberrodnad
på sin kind, och väntade.
Hvad väntade hon på?
Jo, på kallelsen till förmyndaren.
Då fru Laura följde doktorn ut, hade hon
sagt Viola att hon skulle höra åt hos sin
svåger hvad tiden led.
Viola hade likväl helst sett sig slippa alla
formaliteter.
Huru förtjust skulle hon ej blifvit, . om
hennes förmyndare helt enkelt kommit in i
kabinettet, tagit henne i faran och sagt:
”Välkommen, kära barn — känn dig hemma och
trygg här!”
Stackars barn, så litet hon begrep
krigsrådet, då hon kunde drömma sig en slik
helsning!
I det ögonblick doktorn inträdde, var hon
färdig att taga honom för sin förmyndare —
en så akta faderlig min hade den gamle
sprätten antagit; men när fru Laura sade:
”Se här en förtrogen vän till öfverstinnan,
doktor Livelius” . . . stammade hon och kände
sig obehagligt öfverraskad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
