Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eli biktfaders vinkar.
Medan samtalet i sista kapitlet en
eftermiddag fördes hos krigsrådet, satt Viola i
salongen jerate kyrkoherden.
Och äfven deras samtal antog en förtrolig
form.
Fru Laura, som hade ingenting emot att
lemna sitt förklädskap ur sigte, när icke
förmyndaren i egen person var närvarande, hade
just gått in till sig för att skrifva bref till
sina älskade ”kärleksgudar”.
’Min lilla fröken Viola”, sade kyrkoherden
på sitt hjertliga och uppmuntrande sätt, ”om
icke egenkärleken gäckar mig, har fröken
önskat ett litet mellan-fyra-ögon — haf nu blott
den godheten att betrakta mig som en vice
förmyndare, en vän och i nödfall en biktfader f
rEn biktfader — i sanning, just hvad jag
beböfver!”
”Så mycket bättre.”
”Ack, herr kyrkoherde, livad jag —
allvarsamt taladt — är tacksam! Jag har nu tre
verkliga vänner, för hvilka jag kan uttrycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
