Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter förundran kom oro och efter oron
fruktan att han till följd af deuna omogna
handling i något hänseende torde blottställa
sitt förmyndareanseende.
Lyckligtvis fick han en lugnande tanke:
Viola kunde omöjligt veta, att han haft
för afsigt att välja en annan stund. Ja, hon
borde så mycket mindre tvifla derpå som det
just i dag var fjortonde dagen, slutet af
andra veckan, efter hennes förseelse.
I alla fall blef det nu en pligt, en
hederssak, att vara faderlig, förstås med bibehållandet
af den formlighet, som tillkom deras ställning.
Severin satte sig till rätta i skriftolen, lade
sin panna i djupa gubb-rynkor, drog väl upp
glasögonen och började derefter bläddra i
sina papper.
Men det blef icke heller mer än ett
bläddrande, ty hans öra uppfattade lätta steg,
som, än ilande, än dröjande, nalkades hans
dörr. _
”Hon vill lyda förmyndaren, men hon fruktar
honom!” mumlade krigsrådet för sig sjelf.
Och vid denna reflexion drogo sig rynkorne
på pannan ännu djupare tillsammans.
”Hon är, vid gud, rädd” . . . tilläde han
sakta, då en hand darrade mot låset, utan
att det öppnades .. . ”rädd för mig! Ar
jag då så sträng, så kall — eller finnes
något så motbjudande i mitt yttre .. . Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
