Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser jag” — Violas blick erhöll åter liflighet —
"sådan gudomligt skön bukett, sådana herrliga
rosor... är den till mig?”
”Det skulle jag väl tro, efter den ligger
bredvid tallriken.”
”Jag hoppas", återtog den unga flickan, i
det hon med en hastig rörelse höll buketten
öfver ansigtet, ”jag hoppas att krigsrådet icke
upptog illa, att.. att... jag icke kom ned på
morgonen?”
”Nej, det gjorde han visst icke. Han är
ej så nogräknad heller!”
rNå, det fägnar mig.. . Men livar eller
hur eller när aftogos de här blommorna?”
"Gubevars, fröken tror väl inte att jag
tagit dem af krigsrådets egna rosor, som han
har i salen och som han är nästan lika rädd
om som om ögat? Ne-nej-men, var ganska
lugn, fröken lilla — jag har min egen
afdel-ning jag!”
Viola stod der nu rödare än den rödaste
rosen.
Hon ville så innerligt gerna tacka Nicke,
och likväl kände hon på samma gång ett
nästan oöfvervinneligt begär att slita sönder denna
dumma bukett, den hon under några ögonblick
ansett såsom en faderlig uppmärksamhet, en
förmyndares grannlaga hyllning åt sin pupill.
”Gode Nicke, du skämmer bort mig!” sade
hon slutligen. ”Men hör på .. .”
Hon var färdig att skicka återbud om pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
