Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Var så god, käre Nicke, oeb säg
licr-rarne att att jag ieke kan vara med! Jag
bar icke sofvit i natt, och jag känner mig
ganska ruskig.”
”Nej, serra tre, fröken — det är omöjligt!
Krigsrådet tycker inte om slikt.”
Nu stack gubben in bufvudet.
”Det är rätt ledsamt!” svarade lilla fröken,
”men nu blir det väl ändå dervid.”
”Hvad är det som blir dervid?” bördes
doktorns röst.
Och se der stod hau sjelf tre steg framom
Nicke.
”Jag vill icke gå ut i dag!” yttrade Viola
beslutsamt.
”Vän Nicke”, utlät sig doktorn lugnt, ”gå
ned och bed Anna-Mina komma upp och kläda
fröken!”
Nicke ilade af som en vestanfläkt.
”Men, herr doktor, hvad betyder detta?”
”Att mina patienter alltid måste göra hvad
jag behagar.”
”Men jag är icke patient, jag!”
”Jo, utom all fråga! Man får icke sådana
der opåkallade infall, utan att de härleda sig
från en nervös oordentlighet i vår materiella
varelse.”
”Men allt det här står jag icke ut med —
skall jag då lyda hvarenda menniska!
Jag-bedyrar, att man kan ledsna vid bättre än . .
”. . . än sin läkare — ja, det mcdgifves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
