Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Säg ändå!”
”Nåväl — jag skall aldrig brista i
förtroende, så framt herr krigsrådet alltid bär samma
drägt som jag sett intills i dag.”
Severin rodnade starkt.
”Det vill säga att.. att..”
”Seså, jag visste nog att krigsrådet skulle
missförstå mig! I går ville jag nödvändigt i
min förmyndare se en far, i dag förekommer
han mig som en bror.”
”Godt godt, min fröken — jag skall alltid
taga den faderliga rollen, emedan det är den
som mest behagar.”
”Det säger jag icke. Det är blott då jag
har förtroenden att lemna förmyndaren eller
små föreläsningar att vänta af honom som jag
mest tycker om att erinra mig deu faderliga
egenskapen.”
Severin smålog; och då i detsamma hans
stora mörka ögon slogos upp emot Viola, stod
äfven i dem ett småleende, men insvept i en
fuktig slöja. «*
En ljuf tanke rörde sig i hans själ, en
högring, ett minne från den tid, då han var
ung till åren och till hjertat.
Denna tid var förbi.
Ungdomselden hade brunnit ut.. . och det
var endast en ringa tröst i saknaden att kuuna
hviska till sig sjelf!”
”Hösten blir väl ej så lång!”
Den unga flickan tänkte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
