Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag går i morgon klockan 12 åter förbi
edra fönster — min själ dväljes der både
dag och natt. Om ni då täcktes visa «er blott
en half sekund, skall jag antaga det som ett
tecken, att ni värdigas tillåta mig det inträde,
som man så envist nokar mig.
Förlåtelse, förlåtelse!
Vredgas ej . . . men tveune gånger förut
har ni varit mild emot den, hvars enda ursäkt
för detta steg är den förtärande och brinnande
oro, som han döljer under masken af ett gladt
lättsinne.
Ch. M.”
Denna så förfärliga anklagelse emot mig
läste min förmyndare med en tydlighet och,
jag kan säga, sinnesrörelse, som gjorde att
hvarje särskildt ord brände mig.
Du, dyra Jeanne-Sofie, vet kanske lika
väl som jag, att det ej finnes någonting
rysligare, än att höra följderna af våra fel med
högtidlighet förkunnas af andra.
Jag kunde icke gråta, men jag kunde lida,
och förmodligen såg krigsrådet att så var
förhållandet, ty efter några ögonblicks tystnad
kom han till mig och sade med en röst, som
nästan förljufvade smärtan:
”Jag har varit sträng, men kom ihåg, min
fröken, huru villigt jag fick löfte om förtroende.
Hade jag ej då bort få veta, att löjtnant
Marbin dagligen strök förbi fönstren?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
