Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vadet.
”Nej, det kommer då aldrig att bända —
tro mig det!”
Så talade fru Laura, i det hon, sittande
på kanten af Violas säng, afbröt den unga
flickans vältaliga böner.
Viola hade aftonen förut fått bref från
Jeanne-Sofie, deruti denna utvecklat skälet för
det förslag, som vi redan känna.
Jeanne-Sofie hade äfven skrifvit till
krigsrådet, och detta bref ärnade Viola sjelf lemna
honom efter middagen.
Fru Lauras afgörande svar misshagade vår
bjeltinna så mycket, att hon med en viss liten
skärpa i rösten yttrade:
”Och hvarföre kommer det aldrig att hända?”
”Derföre att det icke blott är omöjligt, att
fylla hela huset med unga fruntimmer, utan
äfven derföre att den slipade mamsell
Jeanne-Sofie säkert har sina biafsigter med detta
projekt.”
”Hennes vänskap till mig tror jag är känd.”
”Ja, liksom hennes kärlek till löjtnant Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
