Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hela tillbehöret, hvarigenom den
originellaste af alla gamla förmyndare tillkommit, men
jag begriper ingenting.”
Vid denna något för djerfva utflygt vardt
krigsrådet både blek och röd, och ändå kände
han sig smickrad i sin hufvudsvaghet. Han
tyckte kanske ej så illa om att Viola
”ingenting begrep”, utan forskade och funderade
öfver hans karakter.
Men huru som helst, kände han sig ändock
sårad och svarade undvikande:
”Min fröken, det finnes ämnen, som
grann-lagenhetcn af sig sjelf förbjuder att fortsätta.”
”Förlåt, förlåt”, bad Viola, häftigt fattande
hans hand, ”jag bedyrar att, om herr
krigsrådets själ bor i en ung eller gammal kropp,
jag ändå känner att jag böjer mig under den,
då den talar ädelt till mig!”
Severins blick röjde, att han ansåg sig ba
fått en fullständig upprättelse.
”Behagar fröken nu ändtligen komma till
hufvudsaken?”
”Med nöje . .. Jag begär ingenting mindre
än att få vända upp och ned på all god
ord-ning.”
Oaktadt det nyss annalkande molnet kände
Viola instinktmässigt, att hon aldrig stått högre
i sin förmyndares gunst än nu.
”1 sådant fall”, svarade han, ”fruktar jag
att fröken icke får göra sig stora
förhoppningar om framgång!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
