Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen, som, i en outsäglig skönhet, förvirrad,
nästan darrande stod framför honom.......................
En stunds tystnad hade inträdt.
”Får jag skrifva till Jeanne-Sofie att
hennes önskan bifalles?” frågade den unga flickan
med sakta röst.
”Gör så... jag skall äfven skrifva till
henne och hennes förmyndare, och må hon
komma hit som Violas vän!”
Det var första gången krigsrådet uteslöt
titeln, och det säkra är att Viola aldrig förut
trott sig ha hört honom nämna hennes namn.
”Jag säger ingenting om min tacksamhet”,
återtog hon, mera frimodig än hon nyss var,
”men jag erkänner att jag är så lycklig att
jag aldrig varit det så sedan min fars och
mina fastrars död.”
”Det är derföre att fröken nu fått en kär
önskan uppfyld.”
”Icke allenast derföre. Det är någonting
emellan oss, som gör mig godt. Icke sant:
det är något, något, som skall verka för mig,
då andra omständigheter verka emot mig?”
”Ja, var viss derom .. . Men lemna mig
nu, att jag får tänka på detta nya förslag,
som Laura måste bifalla, innan det kan anses
afgjordt.”
Vid Lauras namn göt sig icke en rodnad,
utan en hel glödande sky öfver Violas ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
