Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag, vi881 tio minuter senare, gick fratn
för att låta er förstå att ni borde upphöra
med er rekognoscering.”
”Detta är sant.”
”Andra gången ni såg henne — jag hade
då för luftvexlingens skull fönstret öppet —
blef ni kär ända till.. .”
”. . . ursinnighet, menar ni? Ja, jag är
ursinnigt kär; och skall det gå fort på det
här sättet, så blir jag galen, om jag ej iår
henne!”
”Ni har för brådt, min herre . . . Men lika
godt: jag öfverhoppar tredje och fjerde gångerna,
hvilka jag tror likväl icke minskade intrycket,
och menar att det var den femte som ni vid
en uppmuntrande blick från mig vågade
helsa.”
”Ja, ja, och hon helsade tillbaka. Det
var en engels ljufva belsning! Jag hade så
när fallit ned och kysst gatan, på hvilken
jag stod — så helgad förekom mig den plats,
der hon värdigats bemärka mig. ”
Fru Laura föll i ett gapskratt:
”Min gud, ni behöfver ju icke bli tokig,
min käre löjtnant Charles: ni är det ju redaD
så fullständigt man kan önska. Jag försäkrar
att ingen på detta fadda och hjertnupna språk
känner igen den, som genom sin djerfbet
gjort så stor lycka hos fruntimren!”
”Men här vore denna djerfbet illa använd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
