Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstås — hörde min värde svåger deklamera
den för henne.”
”Hau sjelf?”
”Ja, och med detsamma fick hon en ganska
skarp tillrättavisning för den uppmuntran, som
hon måste ha gifvit er, innan ni skref.”
Löjtnant Charles stod tyst.
Han kände sig ur stånd att reda siua
tankar. Det var honom liksom han på en
gång känt både himlen och afgrunden i sitt
hjerta.
För sitt utseende och fria sätt bortskämd
af fruntimren, var löjtnant Charles Marbin
lättsinnig af vana, af sysslolöshet, af en både
medfödd och förvärfvad karakter. För första
gån-geu afskilde han sig nu från sin vanliga
menniska, ty det var första gången han erfor
verkningen af en ren och vörnadsfull känsla.
Men om den skulle ega bestånd, måste
han med en mer än jordisk tillbedjan se upp
till föremålet ior sin kärlek.
Han ansäg också Viola såsom ett väsende
alltför upphöjdt att bjuda en hvardaglig
hyllning, ocb under de sista visiterna hade ban
så helt och hållet lagt band på sina känslor,
att man endast såg den intagande
sällskapsmannen, som uppbjöd hela sin förmåga att
behaga.
Han ansåg sig lycklig och tryggad i
vissheten att Viola icke kände hans passion, hans
galenskap såsom han sjelf bcnämde deu, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
