Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dyhet. . . det riktigt käns som om jag efter
den blef lugnare till humörs.”
”Nå, lycka till god fortsättning då — och
var icke rädd för svärdsliljornas spådom! När
jag nyss skildes från Severin, fann jag honom
hvarken sträf eller sjuklig.”
”Och hvad betyder att han förställer sig
för sina bästa vänner, om inte just det att
han, utan att han sjelf vet det, har liksom en
liten bäfvan i bröstet att bli sedd på nära
håll. Rena sanningen är, att lynnet aldrig
varit knaggligare än nu, och ej heller har
kroppen varit sjukligare, fast han vill se kavat ut.”
Vid denna reflexion strök sig Lars Mauritz
betänksamt om pannan:
Han hade ej riktigt velat tro hvad både
doktorn och gubben Nicke från början profeterat,
och om han stundom hemsökts af en aning,
hade han dock icke tänkt sig in i sakens
djupaste allvar.
Nu riktade han sin blick både tillbaka och
framåt, och han förebrådde sig — ty han trodde
mera på gubben Nicke än på doktorn — att
han icke med all den uppmärksamhet, som
han bort, följt de inre förhållandena i krigs*
rådets hus.
Kanhända hade ban till och med, utan sin
vetskap, fått något intryck af Laura.
Och ännu trodde han icke bestämdt på
det nej, som Nicke förutsade i afseende på
hans kusin. Viola hade ofta på sista tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
