Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Jeanne-Sofie var det, som utan krus
störtade förbi fr a Laura, öppnade dörren och
kastade sig i Violas armar.
”Min älskade, älskade Jeanne-Sofie, hvad
du är förändrad — hvad du ser blek ut!”
”Min dyra lilla Viola, hvad deremot du
synes blomstrande ... du riktigt förtjusar mig!”
”Jag hoppas1’, afbröt fru Laura, som nu
äfven inkommit, ”att damerna ursäkta ett litet
uppehåll i konversationen . .. Har mamsell
lemuat sina saker hos fru Juvelius?”
Laura visste ganska väl att detta
fruntimmer, som hennes svåger utsett till ressällskap
åt siu nya myndling, ej kunde hafva
återkommit, ty det bröllop, som hon skulle bevista i
Jeanne-Sofies födelsestad, firades först om åtta
dagar.
”Min bästa fru”, svarade Jeanne-Sofie på
sitt vanliga obesvärade sätt, ”sakerna finnas
om bord på ångbåten. Jag kom tillfälligtvis
att resa utan mitt förkläde.”
”Det blir en rekommendation hos min svåger.”
”Jag tror just ieke det. Men då han hör
mina skäl, hoppas jag att han skall billiga dem.”
”Likväl”, hviskade Viola med öm oro, ”hade
da ej bort göra detta, min vän!”
”Det är så mycket, kära barn, som jag
icke bort göra, att det knappt lönar mödan tala
om hvad jag uraktlåtit. .. Men nu niger jag
ödmjukast för fru Wendelsköld, i hvilken jag
vet att jag ser husets värdinna, och anhåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
