Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ja precist som om de känt
hvarandra i tjugu år — så enkelt, så
förtroligt och så utan formlighet gingo de bredvid
bvarandra och sprakade, och det ehuru
krigsrådet var i morgonrock.
”Man skulle tro . .
Viola afbröt sig.
Hon var säker på att hon kände sig
högeligen glad öfver den obeskrifliga lätthet, som
Jeanne-Sofie utvecklat i sin bekantskap med
en menniska så svår som krigsrådet att bli
bekant med. Men det var likväl svårt att
fatta hvarför hon, oaktad denna glädje, erfor
en viss besvärande rörelse, då hon tänkte på
huru behaglig denna förtrolighet blefve för hennes
vän.
Nu såg bon genom fönstret Laura komma
och huru förvånad äfven hon blef.
”Ja, minsann jag det undrar på .. . Akta
dig, 6tackars Laura! Jag fruktar att, din makt
lutar till nedgång — och då har både du
och jag öfverlefvat våra dagar.
Det är skada”, tilläde hon, gäckande med
sig gjelf, ”att vi ej här liksom i orienten ha
en qvinnobazar . . . helt visst skickade oss då
vår herrskare bort och försålde oss.”
Men bitterheten, den ännu omedvetna
af-unden, smälte som snö för sol, då
Jeanue-Sofie inträdde och, liksom trött efter
ansträngningen, handlöst kastade sig ned på soflan,
der hon dolde sitt bleka ansigte i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
