Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det tror jag.’’
”Gud, min gud, låt mig behålla förståndet
eller, fast mer, låt det snart bli slut!”
”Men, Jeanne-Sofie, du verkligen
skrämmer mig!”
”Gör jag . . åh, nej, jag blir snart lugn . ..
Du älskar då Emil?”
"Jag?”
”Du tillstod det ju nyss.”
”Tillstod jag att jag älskar löjtnant Emil?”
”Du medgaf att du rodnade för hans skull.”
”Ja, för det jag blef så glad öfver att du
ännu älskade bonom.”
Jeanne-Sofie skakade på hufvudet.
”Hvarföre skulle du glädja dig öfver en
sak, som vore till mitt forderf nu, då allt är
slut emellan oss!”
Viola teg och bet beständigt i sin
rosenknopp.
”Så säg då!”
”Jag kan icke säga något — jag kan ej
bjelpa att jag blef så nöjd vidJden tanken
att du ständigt skulle erinra digS din forne
dyraste vän.”
”Ab, jag fruktar att det, blir mer ännyttigt
är! Derföre bäfvar jag att ha kommit hit, der
hans familj vistas och der han måhända sjelf
snart inträffar.”
”Men är det då omöjligt att ännu . . .”
Jeanne-Sofies svar bestod i ett vemodigt
leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
