Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behålla blomman. Då detta likväl ej rätt passade,
sade hon småskrattande:
”Ursäkta, herr löjtnaut — min vän Nieke
kunde bli svartsjuk, om jag läte hans present
förfaras!”
Och så instacks den lilla nejlikan åter.
Men stannade det härvid?
Visste väl Viola rätt huru mycket det låg
i hvad hon nästföljande ögonblick företog?
Detta är omöjligt att* veta, ty qvinnorna
begagna instinkten både för att handla och
öfvertyga sig sjelfva, att de handlat utan afsigt.
Säkert är likväl att Viola utförde en
handling, den der för ingen var märkvärdig,
undantagandes för hennes förmyndare, som dervid
så när släppt vinglaset, i hvilket han skulle
besvara kommerserådets skål.
Den lilla handlingen bestod deruti att bou,
efter att ha fört venstra lillfingret (det, ur hvilket
kaktus-taggen blifvit utdragen) öfver ögonbrynen,
lät det beskrifva en den täckaste halfcirkel kring
kinden samt slutligen med en retande
skalk-aktighet hvila mot sina korallröda läppar.
Ville hon ge en afbildning af tystnadens
gudinna eller ville hon genom en minnesvärd
rörelse lugna anade farhågor?
Sedan krigsrådet kommit sig före, flöt hans tal
ledigt, och man anmärkte såsom något ovanligt
att äfven vinet i dag flöt raskt öfver hans läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
