Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”indelikata” sätt, att Laura, som stod i
salongen och ordnade gardinerna, så när halkat
nedför trappan.
”Jag är säker”, sade hon, ”att Jeanne-Sofie
riktigt förtretat doktorn. Men då icke jag
gjort det, så tala som en menniska och
brumma icke som en gammal björn!”
”God morgon, min fru — mina patieuter
vänta.”
”Det här var besynnerligt!”
Fru Laura steg ned från trappan och gick
att uppsöka Viola, som torkade
snäcksainlin-gen i kabinettet.
”Kära du, talade du med doktorn?”
”Nej, han blott nickade åt mig, då hau
gick här igenom.’1
”Han var vid ett miserabelt lynne, han,
som aldrig är vid dåligt humör. Jag uudrar
hvad Jeanne-Sofie sagt honom?”
”Det vete gud! Hou har en tid varit så
sorgsen och stundom retlig, att jag ej vågat
besvära henne.”
”Jag tror mig känna anledningen till deuua
förändring.”
”Verkligen?”
”Hon är förtviflad för sin forne älskare,
som hon ännu är lika kär uti. Det börjar gå
hvarjehanda rykten om hans ledsamma
affärer — det säges till och med att han får ta
afsked.”
”Ack, min gud!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
